Imorgon är det begravning. Ännu har jag inte kommit till “ro” med att Malin är död även om jag läst hennes dödsannons typ dagligen. Men det kommer nog bli mer tydligt imorgon när jag ser kistan i kapellet.
Det är också en annan historia, det där kapellet. Samma kapell vi hade pappas ceremoni i. Tack och lov kommer min vän Helen möta mig utanför med hennes två pälsbollar (hundar) så jag får klappa hund samt sno en kram från Helen. Det kommer nog behövas..
Ett kliv i taget 