Stephen Hawking

Emelie och jag pratade i telefon och av någon okänd anledning kommer vi in på Stephen Hawking.
Jag: Vet du vem Stephen Hawking är?
Emelie: Nej.
Jag: Det tror jag nog, ska skicka en bild på honom *skickar bilden*
Emelie: Jaha, han. Skådespelare?

Avled lite av skratt men däremot sade jag detta till min ena syster varpå hon också kontrade med att han varit skådespelare, den första i Superman. Christoher Reeve. Jag tror nog att kanske Emelie tänkte så med? Men i vilket fall var det underhållande.

Allt för min bror: en sista kärlekshandling

Det här var ändå en bok som utöver sorgsenheten av att hur lätt ett människoliv kan förstöras som fick en att tänka. Om det skulle ske mig, vad skulle jag vilja då? Tänk om man är fast i sin kropp. För ett tag sedan läste jag boken “När jag var osynlig” av Martin Pistorius så fick jag redan där och då känslan av hur läskigt att skulle vara. Om jag faktiskt fastnade i min egna kropp.

Jag har varit tydlig med att om jag någonsin skulle hamna i en sådan situation som innebär att mamma eller mina systrar får höra “om vi återupplivar henne kommer hon inte kunna stå, gå, prata – ja, inte göra någonting” så vill jag inte bli återupplivad. Oavsett. Inte ens om det är någon minsta tvekan om det kan ske eller inte. Och om jag skulle vakna till utan återupplivande vill jag inte leva tills jag dör naturligt. Om det nu så ska kräva att min familj tar mig till ett land där aktiv dödshjälp är så får det vara så. Jag må låta ego men detta är sanningen.

Som djurmänniska, och som även nämns lite i boken, så avlivar man djur om de lider eller liknande men människor ska man till minsta, minsta lilla atom hålla vid liv. Varför är det egentligen så? Varför inte “avliva” en människa som hamnat i denna situation?

Tänkvärd bok som lämnar en med en hel del tankar.

Gulasch hos syrran

Nu är detta inlägg egentligen skrivet den 2/7 så får försöka minnas så mycket jag kan.

Den 23e var det midsommarafton och då var vi ute hos min morbror och hans fru för lite firande. Det blev god mat och massa kaos men över lag var allt väldigt roligt.

Dagen därpå blev det som så att vi åkte ut till min syster och tillagade Gulasch. Utöver Suzanne, Niklas, Nine, Leo, Oliver o Katalin så var även Niklas bror David där. Sedan jag och mamma. Vi gjorde gulasch över öppen eld i en kittel. Hur gott som helst! Faktum är den att medan vi väntade på maten så spelade Suzanne och jag bland annat schack. Jag vann. Suzanne vann dock spel nr två.

Leo hade bakat en tårta med, väldigt god den med!

 

Dörr.

Kollar på tretton skäl varför. Jag stör mig på dörrtabben. Observera: tiden som står ovanför texten = antal minuter o sekunder det är kvar på avsnittet.

Justin framför den öppna dörren. Tid (kvar till slutet): 52:58. 

Justin har pratar med Jess. Kameran har varit riktad mot henne ett kort tag, när kameran återgår till Justin är dörren stängd. Tid: 52:48

Tror Jess åter igen haft kameran mot sig. Dörren öppen. Tid: 52:32

Det ringer på dörren. Jess går och ska öppna. Dörren öppen. Tid: 52:26

Vinkeln ändras snabbt till Justin, och när kameran ändras till Jess är dörren stängd. Tid: 53:17

Kanske inte är så dum ändå.

Fast jo, det är jag. Dum och värdelös och kommer alltid vara det! Testa själv: KLICKA HÄR (öppnas i ett nytt fönster).

Lite nytt

Var en sväng till Skövde idag. Köpte två födelsedagspresenter när jag väl var där. Gick in på hemtex och köpte en bricka. Har letat efter en jag kan ställa brödrosten på men inte hittat någon men hittade en bricka av ett slag och slog till då det var 25% rabatt. Blev även medlem. Mamma och jag åkte in till centrum och då fick jag mail om att jag hade 100:- rabatt som välkomstgåva. Då blev det inhandlat en mugg med.

Ska för övrigt försöka ta mitt bord och stolar hem till syrran någon gång snart när det är fint väder för att slipa och måla. Köpte ju bordet på secondhand och bad dem måla bordet svart istället för vitt och människorna målade med PLASTFÄRG vilket är uselt. Lossnar hela tiden. Skulle jag vetat det skulle jag inte ens köpt detta bord (eller stolar).

Det blev en glad Anniz.

Jag är lite utav en seriemördarnörd. Fashineras så utav dem så fick idag reda på att det fanns en tidning om just seriemördaren ute nu. Det var bara att bege sig till affären för att inhandla den där tidningen! Så intressant det ska bli, även om jag mer eller mindre läst om alla som nämndes i tidningen. Nästan alla i alla fall..

Begravningen och lite mer därtill

Det var en väldigt känslosam dag idag. Idag var det Malins begravning. Blev ett himlans åkande då jag skulle hämta upp alla men det gick. Skönt att ha något att tänka på iaf. Det var en otroligt fin begravning och det prästen sade stämde verkligen in till punkt och pricka när det kom till Malin.

Efter begravningen träffade jag min vän Helen en sväng för att klappa på hennes fina hundar lite. Det behövdes eftersom kapellet vi var i var samma kapell som vi hade pappas ceremoni i. Men jisses vad tomt det är utan Malin..

Vi var ett gäng på åtta som efteråt åkte och åt tillsammans. Vi hade kul och pratade om allt möjligt mer eller mindre. Kul att bara umgås med. Att inte behöva åka hem på en gång. Köpte en kyckling med råstekt potatis och tzatziki. Mums!

På vägen hem började det där kvinnosnacket. Man fick verkligen veta att den man trodde var lite pryd inte vad det och Felicia fick mig till att halvt spy när hon berättade om vad “musta” var. Jag tänker dock inte skriva vad det är här. Känns väldigt fel i ett inlägg som det här. Men det var skönt att kunna sitta i bilen på vägen hem och prata om allt och inget och faktiskt kunna skratta. Det behövdes!

På kvällen kom min barndomsvän Emelie hit. Jag bjöd henne på våfflor samt kladdkaka.

Jag fick även en födelsedagspresent i förtid! 😀 Min efterlängtade smörgåsgrill!

Testa lite nytt veganskt

Skinkan är jag dock inte skeptisk till, vegetariska/veganska skinkor brukar inte vara så farligt däremot var (och är) jag skeptisk till pastejen. Smakade lite med en sked förut och jag gillade den inte men ska imorgon smaka på den på bröd – kanske blir godare då. Vanlig leverpastej är nog heller inte god att äta som den är liksom..

Men en pluspoäng var det, den smakade inte som tartex. Tartex är nog fan i mig det vidrigaste som jag smakat på.

Noll energi

Hela helgen har spenderats med hästgos. Finns det något bättre liksom? Försökte mig på diverse frisyrer på Pelles man men det gick ju inte så bra. Lång och tjock man är vad han har. Men ordning på håret blev det allt. Det jobbigaste med en liten shettis är dock att de är så små. Speciellt kännbart är det när man ska rykta dem. För en gångs skull känner man sig själv lång. Önskar man kunde installera en hissanordning där man kunde hissa upp dem när man ska borsta dem under magen. Haha.

Inte någon jätteaktuell bild, utan tror den är tagen förra vintern.